Köksspaninge del 6, bänkskivor

Inte för att verka tjatig med bänkskivor finns i väldigt många material och varianter. Bänkskivan i köket ska tåla vatten, värme och kyla samt vara slagtålig. Den vanligaste bänksskivorna är laminatskivor. Men det finns fler.....

Laminat

Laminat är det vanligaste materialet på svenska bänkskivor. Anledningarna är många. En laminatskiva i högkvalitet tål relativt hög slitage och är lätta att hålla rena. Ytan tål också värme, men du bör inte ställa till exempel en het gryta direkt på laminatskivan. Om du har otur får du svarta märken på ytan och laminatet kan till och med spricka. Laminat är, kort sagt, mycket hårt pressat papper med ett ytskikt av melamin -en slitstark plastsort. Du kan välja mellan helt slät bänkyta eller präglad struktur. Förutom att man kan välja struktur så är färg valbar precis som om skivan ska ha en annan färg/struktur på kanterna, om kanterna ska vara rundade eller raka eller om skivan kanske ska ha en så kallad dropstop-list. Tjockleken är också valbar och det finns en sorts kompaktlaminat som är väldigt tunn och får bänkskivan att bli nästan osynlig.

Laminat kan beställas i väldigt många mönster, strukturer och färger. Bilden kommer från Madeiraweb.

En färgglad skiva kan verkligen lyfta ett kök. Som här på en bild från Järfälla lackering. Denna skiva är dock en träskiva som lackerats.

Granit och sten

När viss vill lyxa till det väljer dom en bänkskiva i någon sorts sten. Marmorskivor var väldigt populära förut, men är fortfarande ett väldigt bra val för dom som bakar mycket. Nackdelarna med detta material är att det är lättare att slå av en flisa på ett hörn eller en kant. Ytan tål inte heller vissa kemikalier och dessutom "suger" materialet åt sig kraftigt färgande frukt- och grönsakssafter. Det bästa stenmaterialet är istället granit. Denna stensort kan du få i flera vackra färgskiftningar. Stenen är hård och mycket tålig. Den tar ingen skada av varken värme, färgande safter eller kemikalier.


Ovan syns en stenbänk i ett badrum. Principen och användningspotentialen är dock den samma i ett kök. Bild från Nobleteam.

Betong

Betongbänkskivor är ju väldigt populärt i både scabby chic kretsar och bland de lite mer moderna. Man kan både gjuta skivorna själva eller beställa dom från ett företag. Skivorna kan gjutas i ovanliga längder, bredder och former allt efter kökets behov. Betongskivor ska slipas för att få dom riktigt lena och sedan underhållas med oljaregelbundet.

Här en egengjuten bänk med ingjuten ho. Bilden kommer från Villakök.

Trä

Trä är väldigt vanligt och då främst ek. Träbänkskivor kräver regelbundet underhåll för att hålla sig fina. De bör rengöras och eventuellt slipas och därefter oljas in med till exempel lika delar linolja och terpentin. Utan regelbundet underhåll blir ytan fort sjaskig och ful. En väl underhållen bänkskiva i massivt trä håller sig däremot fräsch länge och blir som regel bara finare med åren.

Bild från JS Snickeri.

Rostfritt

Rostfria bänkskivor har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Moderna rostfria bänkar är både snygga och mer tåliga än de äldre. Och så är det väldigt hygieniskt och i princip hur vattentåligt som helst. Som ett komplement till en mer otålig bänkskiva är den rostfria bänken suverän kring diskhon.

Modernt, rakt och snyggt. Bilden kommer från husnr.8

Hur har vi funderat och resonerat då? Jo direkt kunde vi välja bort trä (av praktiskt skäl) och sten (av ekonomiskt skäl). Betong känns inte heller som vår stil. Huvudvalet blev laminat, och helst vit blank med rak kant och att skivan "rinna" över kanten på köksön och fortsätta ner till golvet. Dock måste vi undersöka möjligheten till konstiga storlekar. Köksön kommer att ha speciella mått. Den långa bänkskivan är längre än 4 meter, vilket oftast är den längst längden man kan få laminatskivor i. Så eventuellt kan det bli en diskho i rostfritt som täcker hela skåpdjupet. Sammanfattningsvis vet vi ungefär vad vi vill ha men har inte undersökt om det är genomförbart.